Hon var för snygg för mig (3:50)

Jag hade varit singel länge och inte varit kär på minst lika länge.

Hon var väldigt kär i mig och jag blev såklart smickrad.

Redan innan var vi goda vänner och vi hade det väldigt roligt ihop.

Dessutom sa alla att hon var för snygg för mig

och vem var jag att säga nej till nån som var för snygg för mig?

Jag tror aldrig jag frågade mig själv om jag var kär.

Sen när vi väl var ihop så berättade jag för en kollega att jag inte gillade hennes doft

och min kollega svarade att då kan du inte vara kär, det är omöjligt.

Vid det laget hade vi redan varit tillsammans i två år och jag var inte mottaglig för den typen av information, men jag förstår ju nu att min kollega hade rätt.

I början av relationen,
precis när vi hade började dejta, hade hon bjudit ut mig.

Hon hade frågat om vi skulle träffas och jag hade tackat nej, jag hade redan andra planer med några vänner.

När jag träffade de vännerna och en av de frågade om om den här kvinnan, så berättade jag att vi hade talat om att ses just den kvällen och en av vännerna spände blicken i mig och sa

”Såhär får du inte göra! Om hon vill ses så måste du ju säga nej till oss och träffa henne.”

Jag blev förvånad, men tänkte:
”Jaha.. Låt gå, jag kanske borde ha gjort det då.”

Jag kommer ihåg att samma vän tittade mig djupt i ögonen och sa:
”hon gillar verkligen dig”.

Nästan som ett hot.

Så vi blev ihop.

Det var på nåt sätt en ganska stormig relation,

men det var mest hon som stormade.

Vi fortsatte att ha kul, vi hade väldigt sammansvetsat liv eftersom vi jobbade i samma bransch och hade många gemensamma vänner som vi båda hade känt i flera år.

Vi var tillsammans länge,

ända tills jag på grund av jobb flyttade till en annan stad. Då skulle vi fortsätta relationen på distans men när jag hade bott i den andra staden i två veckor så gjorde vi slut över telefon. Det var så tomt, själva slutet.

Jag grät inte ens.

Jag vet att hon har en helt annan bild av relationen

och jag tror ärligt talat att jag inte skulle våga prata om det här med henne idag.

Vi springer ju på varandra då och då och är idag vänner igen.

Jag träffade förresten den där vännen som sa åt mig att jag inte fick försumma en dejt, här om dagen,

och berättade om dina intervjuer med mig och att jag nu har tänkt mycket på mina kärleksrelationer

och att jag förstår att jag har varit i många långa relationer utan att
vara kär.

Att jag är glad över att åtminstone ha brutit det mönstret nu.

Han la huvudet på sned och tittade medlidsamt på mig.

En annan vän instämde i alla fall och sa

”Ja, du har faktiskt haft en del tveksamma partners”.

Jag kan inte låta bli att undra,

har de vetat hela tiden?

Märks det?

Vet hon också?

Vet alla andra alltid skillnaden på att vara kär och inte?

Hur kan de veta?

Hur kan de vara så säkra?