Jag var kär i en granne (2:58)

Jag var kär i en granne.

Det var på landet så de bodde väl typ 5 mil ifrån oss,

men granne i bo-på-landet-mått mätt.

Den här grannfamiljen bestod av två föräldrar

med två barn som hette Hillevi och Mårten.

Hillevi var fantastisk.

Hon var fyra år äldre än jag,

vilket är ganska mycket när man är så liten som jag var då.

Jag tyckte om henne. Mycket. Hillevi tyckte om mig med och för mig var det både självklart och

otroligt att vi var vänner.

Mårten var Hillevis lillebror,

han var två år äldre än jag och honom var jag kär i.

Jag minns inte exakt hur det började,

men jag minns att Hillevi var hemma hos mig

och att hon hjälpte mig att skriva ett kärleksbrev till Mårten.

Hon ritade ett stort och fylligt hjärta med en pil igenom, eftersom hon var så bra på att rita.

Jag kunde bara göra smala kantiga hjärtan. Jag tror att hon skrev en stor del av brevet också,

eftersom hon var så bra på att skriva.

Hillevi var bra på allt.

Kanske var det hon som var drivande i det där brevet att det blev skrivet över huvud taget. Jag var nog bara glad att få vara med.

Hon sa att om jag och Mårten blev ihop så kunde jag vara hos dom oftare.

Vi delade hemligheten om kärleksbrevet och att jag lovade henne att lämna det.

Några dagar senare var det dags.

Jag hade följt med min pappa för att hämta min storebror som var och lekte med Mårten.

Vi stod i dörröppningen. Jag tog sats och slängde in brevet i deras hall.

Brevet seglade runt i luften en stund innan det landade på hallgolvet. Jag tror inte att jag var särskilt nervös

men ändå tillräckligt för att inte lämna fram det direkt till Mårten.

I brevet frågade jag chans.
Tror jag.
Jag tror att han sa ja
men jag är inte säker.

Jag har inget minne av att vi träffades
eller ens brevväxlade.

Eller något minne av att jag någonsin mer tänkte på Mårten
förrän nu.

Jag minns bara Hillevi.