Så jag ljög (1:38)

Första gången jag var kär –
i min klass började alla bli kära när vi var typ 10-11 år.

Jag minns hur alla tjejer började smyga omkring,
smyga och spana på olika killar.

Och jag var inte alls där. Så jag hittade på att jag var kär.

Min kompis var kär i en kille som hette Jonas
så jag ljög och sa att jag var kär i hans kompis Joakim.

Jonas och Joakim – det passade så bra.

Vi gick runt tillsammans och pratade om

Jonas och Joakim

och vi skrev till och med kärleksbrev till dom.

Min kompis, som var den enda av oss som egentligen var kär vågade aldrig lämna sitt brev, så det slutade men att det bara var jag som skickade ett kärleksbrev fast att jag inte ens var kär.

Jag kommer ihåg att jag å ena sidan ville säga till Joakim att jag inte alls var kär,

för att värna om min stolthet.

Men rädslan för att min kompis skulle få reda på att jag inte var kär på riktigt var starkare. Det var ändå det som var det viktigaste.

Jag tyckte inte smygandet och spanandet var särskilt kul

men det gjorde mig ju mer inkluderad

och då kunde ju också jag föreslå att vi skulle spela basket istället,

vilket vi också gjorde.

Som tur var fick hon aldrig reda på att jag bara hittade på,

min kompis alltså.